en text om dagen,

Jag spyr på min familj, eller mest på min lillebror uppkäftigare unge får man leta efter. Så fort han inte får som han vill äre hora dit och hora hit, när ska han lägga av och växa upp? När ska han inse att hans attityd inte gör annat än ställer till problem, när ska han inse att man inte beter sig som han gör. Tar nog ett bra jävla tag! Blir så trött på honom, han är fan en stor idiot inget annat. Att prata normalt med honom är uteslutet finns ingen chans till en vanlig konversation. Han blir alltid helt cp i skallen och ska slås, visst jag kanske också kan va rätt apig men snälla som han beter sig så borde han ha ett kokstryk tills han inte kunde stå upp längre.
Ibland önskar jag att han inte fanns, det låter elakt men så äre. För han är ingen trevlig person längre, han kanske är på väg att bli men jag tror att vägen dit är lång. Kan knappt ta med kompisar hem längre för han ska ständigt skämma ut mig. Orka lixom han är ett monster fan.

Usch fy och blä på honom. Blir så irriterad bara, märks verkligen att jag har flyttat hemifrån för det är inte alls som förrut. Om deras snus är slut så är det tydligen okej att slå sönder saker, ibland undrar man hur pappa står ut. Tycker faktiskt synd om honom, vissligen så kommer vi kanske inte så bra överens men snubben kan ju inte må bra med tanke på vad han får stå ut med.