Idag är det ett år sen min mormor lämnade oss, även fast det har gått 365 dagar så saknar jag dig lika mycket nu som den dagen du försvann.. Det gör fortfarande ont och jag vill inget annat än att du ska komma tillbaka. Jag uppskattade inte dig ordentligt och jag spenderade inte så mycket tid jag ville med dig. Jag ångrar mig något fruktansvärt och jag vet att det är fel men jag gör det. Jag fick en vecka. En jävla vecka och då kunde du knappt prata. Jag ångrar att jag inte krama dig och jag hatar att du fick canser. Jag behöver fortfarande dig, jag vill att du ska vara med när jag fyller 18 och när jag tar studenten, när jag får körkort och när jag är helt vanlig. Jag vill att du ska komma tillbaka för jag saknar dig så grymt mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och det känns som att det var igår du kom gående uppför gatan och alla sucka för vi visste att du skulle vara extremt dryg. Men nu saknar jag de, mer än någonsin. Jag önska att jag hade kramat om dig riktigt ordentligt innan du gick! Jag älskar dig världens bästa<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar