en text om dagen,

Ett år snart, tiden går fort! Kan fortfarande inte förstå att du inte finns hos oss längre, första julen utan dig. Hur ska det gå? Allt känns så konstigt och jag väntar fortfarande på att du ska komma hem en dag, stå och trampa hemma i hallen och säga något som
"hej, jag tog en semester men nu är jag tillbaka, tror du jag kan få tillbaka mina saker. Jag är ju trots allt inte död"