Känner mig trasig.

Har så mycket i skallen, känns som att hela utrymmet innanför pannbenet är fullproppat med gröt. Vill mest gräva mig en fin grop och gömma mig för omvärlden. Men så kan man ju förstås inte göra. Det är mycket som händer nu, nästan för mycket. Både bra och dåliga saker. Jag är osäker.
Allt blir bara fel, jag känner mig inte hemma någonstans.
Just nu saknar jag mormor något grymt, hon skulle ha fyllt år i morgon men någon firande blir det inte. Jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden ett år så hon hade funnits kvar, så man hade tagit vara på tiden mer. Jag har svårt att fatta att hon aldirg kommer tillbaka, tankarna kommer och går och vissa dagar är jobbigare än andra men shes gone. Jag kommer inte ihåg henne speciellt mycket, inte hur hon låter och inte hur hon var, dom ända minnena jag har är från hennes "sjukatid" vilket är tråkigt för jag vill minnas henne, jag vill komma ihåg men det går inte.

Men om du nu finns någonstans, någonstans där ute. Vart som helst så tänker jag på dig ständigt. Jag vill att du kommer tillbaka och jag hoppas du har det bra. Jag älskar och saknar dig enormt mycket.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag är vilsen! Jag mår dåligt och vill bort.