en text om dagen,

Jag älskar min mormor.

Kan ju säga redan nu att jag precis hade skriver värsta depp-inlägget! Men hon är inte bort än, även fast tiden knappt finns kvar så är hon kvar. Åh det är jag glad över. Mest av allt skulle jag vilja ha kvar henne tills jag växer upp och ska dö. Jag vill att hon ska se allt som händer mig. Men sådan tur har jag inte- jag är glad att jag fick henne som mormor.
Jag är glad att hon har funnit och finns. Men som sagt den dumma sjukdomen har tagi över min sötos ethel så det kanske är bäst att släppa taget. Så hon slipper lida mer.