Eftersom jag har vänt totalt på dygnet så har jag setat i min ensamhet och filosoferat över livet.
Vad går igentligen skiten ut på?
Vi föds, första tiden av våra liv är vi supersöta och allas favorit, efter några år blir vi bara extremt jobbiga.
Hamnar i trotsåldern osv och sen kommer puberteten.
Jag var brutal under min period. Kommer så väl ihåg, tror jag bråka med mamma varje dag!
Sen då? Vad händer nu lixom!? Man måste ju nästan skaffa barn vad ska man annars göra av alla dagar som återstår av livet, det skulle jag vilja veta!
Varför skulle jag vilja genomlida det jag själv har varit, ett monster med för mycket smink och väldigt fula kläder? Som man såg ut på den tiden ha ha men seriöst nu.
Vad händer egentligen nu, allt har nästan försvunnit. Inget pirr i magen natten till Julafton, jag kan somna på kvällen och ligger inte vaken halva natten och räknar ner tiden, jag har tagit studenten, jag har fyllt så många år som jag planerar att vara hela livet.
Jag vill inte gifta mig och att bli med barn är ingen plan jag planerar att sätta i verk nu med tanke på att man inte får dricka vin då på 9 månader. Hur kul är det ?! Nästan nykter ett helt år. Kommer ju bli astråkig som person.
Jag vet inte vad jag vill ha ut av livet, jag måste iallfall lära mig att bli mer seriös, funderar på fall jag kanske ska sluta spela sims.
Kanske lite för barnaktigt spel men jag vill ju inte bli vuxen.
Snart sitter jag där och spenderar mina söndagar med att kratta en jävla gräsmatta istället för att ligga bakis med Linneah jämte mig och beklaga oss över huvudvärk.
Jag kommer inte heller kunna sitta uppe en hel natt och göra absolut ingenting för jag måste va människa dagen efter så att jag kan behaga min man.
Hur seriös skulle min man och människor i min närhet ta mig och jag sitter vid datorn en hel dag och spelar sims? Det är helt sjukt egentligen allt som jag har haft i min vardag kommer snart försvinna och jag kommer bli en tant som planterar blommor och åker med familjen på semester en vecka varje sommar till en jävla camping. Det är absolut inget fel med att åka på sån semester men jag vill inte ha ansvar för en jävla massa barn. Jag vill va ett barn.
Om några år kommer jag säkert sitta där med 5 stycken. Hoppas någon slår mig på käften om jag börjar diskutera barn när jag redan har typ två. Eller nej häll i mig en jävla massa vin så jag ser vad jag går miste på ha ha.
Vad går igentligen skiten ut på?
Vi föds, första tiden av våra liv är vi supersöta och allas favorit, efter några år blir vi bara extremt jobbiga.
Hamnar i trotsåldern osv och sen kommer puberteten.
Jag var brutal under min period. Kommer så väl ihåg, tror jag bråka med mamma varje dag!
Sen då? Vad händer nu lixom!? Man måste ju nästan skaffa barn vad ska man annars göra av alla dagar som återstår av livet, det skulle jag vilja veta!
Varför skulle jag vilja genomlida det jag själv har varit, ett monster med för mycket smink och väldigt fula kläder? Som man såg ut på den tiden ha ha men seriöst nu.
Vad händer egentligen nu, allt har nästan försvunnit. Inget pirr i magen natten till Julafton, jag kan somna på kvällen och ligger inte vaken halva natten och räknar ner tiden, jag har tagit studenten, jag har fyllt så många år som jag planerar att vara hela livet.
Jag vill inte gifta mig och att bli med barn är ingen plan jag planerar att sätta i verk nu med tanke på att man inte får dricka vin då på 9 månader. Hur kul är det ?! Nästan nykter ett helt år. Kommer ju bli astråkig som person.
Jag vet inte vad jag vill ha ut av livet, jag måste iallfall lära mig att bli mer seriös, funderar på fall jag kanske ska sluta spela sims.
Kanske lite för barnaktigt spel men jag vill ju inte bli vuxen.
Snart sitter jag där och spenderar mina söndagar med att kratta en jävla gräsmatta istället för att ligga bakis med Linneah jämte mig och beklaga oss över huvudvärk.
Jag kommer inte heller kunna sitta uppe en hel natt och göra absolut ingenting för jag måste va människa dagen efter så att jag kan behaga min man.
Hur seriös skulle min man och människor i min närhet ta mig och jag sitter vid datorn en hel dag och spelar sims? Det är helt sjukt egentligen allt som jag har haft i min vardag kommer snart försvinna och jag kommer bli en tant som planterar blommor och åker med familjen på semester en vecka varje sommar till en jävla camping. Det är absolut inget fel med att åka på sån semester men jag vill inte ha ansvar för en jävla massa barn. Jag vill va ett barn.
Om några år kommer jag säkert sitta där med 5 stycken. Hoppas någon slår mig på käften om jag börjar diskutera barn när jag redan har typ två. Eller nej häll i mig en jävla massa vin så jag ser vad jag går miste på ha ha.
